Här är svar på några vanliga frågor om Code 128.
Vad är skillnaden mellan Code 128 och EAN-13? Den största skillnaden ligger i deras användningsområde och datakapacitet. EAN-13 är en strikt numerisk kod som används globalt för att identifiera konsumentprodukter i detaljhandeln (varan du skannar i kassan). Den har en fast längd på 13 siffror. Code 128 är däremot alfanumerisk, kan koda alla 128 ASCII-tecken och har en variabel längd. Den används främst för logistik, lagerhantering och interna spårningssystem, inte i butikskassor.
Kan jag koda bokstäver, symboler och svenska tecken? Ja, Code 128 stöder hela den grundläggande ASCII-uppsättningen med 128 tecken, vilket inkluderar A-Z, a-z, 0-9 och alla vanliga symboler som !@#$%^&*(). Däremot inkluderar standard-ASCII inte svenska tecken som Å, Ä och Ö. För att koda dessa behöver man använda ett system som stöder Extended ASCII (ISO 8859-1), vilket många moderna skannrar och system kan hantera, men det är inte garanterat enligt den ursprungliga Code 128-specifikationen.
Hur lång kan datan vara i praktiken? Teoretiskt sett finns det ingen specificerad maxlängd. I praktiken begränsas längden av utskriftsytan och skannerns förmåga att läsa en mycket bred streckkod. En mycket lång streckkod blir opraktisk att skriva ut och svår att skanna i sin helhet. En bra tumregel är att hålla datainnehållet under 20-30 tecken för de flesta applikationer, även om koden tekniskt kan hantera mer.
Vad är GS1-128 och hur relaterar det till Code 128? GS1-128 är inte en separat streckkodstyp. Det är en applikationsstandard som använder Code 128-symbologin som bärare. Standarden definierar en specifik datastruktur med hjälp av så kallade applikationsidentifierare (AI). En AI är en sifferkod inom parentes, t.ex. (01) för artikelnummer (GTIN) eller (10) för partinummer, som talar om för systemet vilken typ av data som följer. Detta skapar ett globalt gemensamt språk för information i leveranskedjor.